Kännetecknande drag för en KBT-inriktad behandling


  • Målinriktat arbetssätt- klient och terapeut sätter tillsammans upp tydliga och uttalade mål.
  • Uttalat samarbete mellan klient och terapeut.
  • Terapeut ställer sokratiska frågor, lär ut nya färdigheter, undervisar om klientens problem, planerar hemuppgifter etc.
  • Klienten är aktiv genom att t.ex. registrera beteenden och tankar, utföra hemuppgifter, praktisera nya färdigheter, värdera och balansera negativa tankar, tänka ut inför sessionerna vad han/hon vill ta upp etc. Man lär sig att bryta tankemönster och beteendemönster som inte fungerar i vardagen.
  • Strukturerade sessioner – tiden används på ett ändamålsenligt sätt för att kunna genomföra olika behandlingsåtgärder och uppnå uppsatta mål.
  • Hemuppgifter – en session varar i 60 min, däremellan finns veckans resterande 167 timmar. Hemuppgifter leder till kortare behandlingstid och observationer och beteendeexperiment kan göras i den naturliga miljö där problemen uppstått.
  • Korttidsterapi – kbt är i första hand en korttidsterapi som varierar utifrån klientens problematik, allt ifrån några få tillfällen och mellan 5-30 ggr. Man inleder med ett bedömningssamtal för att se om man ska inleda en behandling.
  • Flexibelt användande av tiden – alla sessioner behöver inte vara av samma längd eller ges med samma periodicitet. En serie av sessioner kan t.ex. följas av en serie kortare telefonsamtal eller kontakt över e-post.





Vanliga behandlingsmetoder

  • Psykoedukation = patientutbildning – används för att informera om problemens karaktär, förklara orsaker och vidmakthållande faktorer, beskriva behandlingsmetoder, räta ut olika missuppfattningar kring problematiken. Detta ligger till grund för en vidare kbt-behandling.
  • Bearbetning av kognitioner (tankar) – klienten tränas till att bli mer uppmärksam på de hastiga, värderande och negativa tankar som åtföljer olika känslor och längre fram i terapin hjälper terapeuten klienten att värdera, acceptera och balansera dessa tankar.
  • Exponering och beteendeexperiment – vid exponering konfronteras klienten med det som utlöser ångesten (t.ex. ett objekt eller en situation) tills den minskar eller helt försvinner, man lär sig att ångesten inte är farlig. Exponering överlappar ofta s.k. beteendeexperiment där olika förutsägelser om vad som ska hända i en situation testas.
  • Självhjälp – t.ex. användande av en självhjälpsmanual, används ofta som ett komplement till en terapeutledd behandling.
  • Beteendeaktivering – bristande initiativlust kan ofta observeras hos deprimerade och beteendeaktivering är en av de viktigaste behandlingsmetoderna som syftar till att bryta en ond spiral av passivitet.
  • Avslappningsövningar och medveten närvaro – ett accepterande förhållningssätt. Om ångest och stressreaktioner utgör ett inslag i problembilden är många gånger avslappnings- och meditationstekniker av värde.
  • Social färdighetsträning – svårigheter med sociala färdigheter kan bero på ångest eller att man i sitt liv inte lärt sig vissa beteenden. Man tränar upp sin förmåga bl.a. med rollspel, går igenom vad som kan vara passande i olika situationer.